Är Gud död?

Som dominikanbroder är jag ansvarig för en del av de yngre franska och nordiska brödernas utbildning och forskning i samtida filosofi.

Det vanliga är att samtiden inom filosofin börjar i slutet av 1800-talet med den tyske filosofen Friedrich Nietsches verk. Varför? På grund av att hans verk är förbundet med temat kring ”Guds död”. Och detta tema definierar perioden samtid i vårt samhälles historia.  ”Gud är död”: det konstaterar våra västerländska samhällen, utan kristendomens och kyrkornas, den dominerande  religionens förmyndarskap.

Påven Johannes Paulus II själv sade: ”Den västerländska människan lever som om Gud inte existerade.” Och till dels förändras inte den saken av om man är troende eller ej. Den västerländska mentaliteten är idag ateistisk. Vi handlar utan referens till ”Gud” när vi möter livets stora frågor kring familj, hälsa, arbete, fritid.

I detta nutida sammanhang leder ordet ”Gud” till ett tomrum, därför att han i den här världen inte har någon särskild plats. Uppgiften för en filosofi med kristen inspiration idag skulle vara att leta upp de platser i verkligheten där män och kvinnor, troende eller ej, finner att något extraordinärt verkar i det vardagligas skugga. Och att den kvalitet av närvaro som finns i det vardagliga livets kärna kan få oss att tänka på och tro på en realpresens, en reell närvaro av ”Gud”.

Dessa platser av närvaro är de som kristendomen vittnat om i sina evangeliska källor, idag liksom igår. Inte platser tömda på alla metafysik, men platser där ljuset från människan lyser med en särskild intensitet, dolt bakom kroppens slöja.

Filosofen Jean-Francois Lyotard talade 1983 på dominikanklostret La Tourette utanför Lyon i Frankrike. Han ställde sig den västerländska filosofins grundfråga: Vad finns? Vad finns det som är verkligen verkligt (Platon), vad som är verkligt för människan? Han underströk att svaret på denna fråga är svårare idag än någonsin. Naturen är sedan länge inte detta ”finns” som har burit liv och död för den första mänskligheten. Idag blir allt som finns i världen till genomskinliga objekt för den vetenskapliga kunskapen, ända till generna och den mänskliga hjärnan. Och det är bra. Men vad finns då, egentligen?

Jean Francois Lyotard satte oss på spåret i jakten efter det verkliga, när han svarade så här på sin fråga: ”Det som finns är bara det att inget fungerar. Filosofin är inte okunnig om att det inte fungerar. Filosofin är inte okunnig om lidandet.”

Vem lider? Alla människor från födelseskriket till ångesten i dödens närhet. Men det finns särskilda platser för lidande på denna jord: fängelser, sjukhus, gator osv, i vårt västerländska samhälle – och också geopolitiska platser ute i världen: på södra halvklotet, i misären, kriget, tyranniet...

Här finns ett spår som är mycket gammalt inom kristendomen, alltifrån Jesus korsvandring och död. Ett spår att ständigt följa på nytt för en samtida filosofi på jakt efter det verkliga: Att bli den Någon som lyssnar till skriken och förhoppningarna, plågorna och glädjen, - för det finns inte bara – gudskelov – lidandet för människan- det finns glädje och plågor för kvinnor, för män, åldringar och för barn i denna tid.