Träden är
de verkliga teologerna
”Teologi och helighet.” Så hette en artikel av Hans Urs van Balthasar som publicerades 1948. Författaren konstaterade att dessa två fenomen eller synvinklar ofta var åtskilda. Teologin hör till intelligensen. Heligheten hör, om man kan säga så, till det gudomliga livet, i Gud men också i oss. Om man skiljer dem åt så får man ett tomt pratande som inte längre säger något. Jag tänker ofta på alla dessa mängder av papper fyllda med svärta som finns där utan att säga något. Jag skulle föredra att träden fick stå kvar och hjälpte oss att andas – en astma har fått mig att lära känna bristen på andning. På så sätt är träden verkliga teologer och dessutom bebodda av det gudomliga livet, på sitt lilla vis som skapade varelser. Människorna, de gör så mycket det de inte är skapade för. I Bibeln kallas detta för ”synden”: Sök och finn det ord som passar er. Ni förstår nog ändå vad det handlar om. Att förbruka papper, böcker som inte är till för någon, trötta ut studenter... Så mycket förlorad tid! Mitt intresse för ”teologisk forskning” är att återknyta till det som är konkret för människor, sådana som Gud skapar och vill dem: sådana också som de är när de faller ner i mörkret och avgrunden. Skall man fördjupa moralen? Jag tror istället att man måste återknyta till en fördjupad, verklig kunskap, tung och kroppslig, om Gud. Han har inte misstagit sig, Gud, som i sin Sons gestalt ger sig själv med kroppslig tyngd, och med en måltid och sedan på ett kors. Någon stiger ner i avgrunden och sprider där elden som inte slukar varken kroppen eller materien. Ett förbrinnande så intensivt att det inte botar: den Helige Ande är den godaste hjälparen till kroppen, evig. Tack Gud, ingen återhämtar sig från den skadan. Det som du har dolt för de visa och kloka, det har du uppenbarat för barnen. Resten är lite för abstrakt, tycker jag. Litteraturen är en viktig plats för att kunna förstå. Bibeln är litteratur. Från elfenbenstornets höjd kan man låta bli att bry sig om vad folk läser. Eller vad de går och ser på bio. Eller, stackare, vad de berättar om sina liv. Men det är att glömma den tjänst som Guds vänner är skyldiga världen. Tvärtom, läsa vad folk läser – alla kan läsa sitt liv någon gång – det är nödvändigt. Utom om teologer bara vill vara exotiska djur på ett zoo. Ni kan tänka på vilken art ni vill, den existerar faktiskt. Heligheten och teologin, det är också att förstå att vi inte är så betydelsefulla. Gud tjänar människor även utan oss teologer, om vi inte tar oss an uppgiften tillsammans med verkliga människor, sådana som de är idag, och med Gud såsom han utger sig till världen alltsedan alltid, ända ner i avgrunden. Philippe Dockwiller (översättning Björn Engdahl) |
Philippe Dockwiller från dominikanklostret Saint Nom du Jésus i Lyon undervisar i teologi på Université Catholique i Lyon. Han kommer snart att doktorera med en avhandling om teologen Hans Urs van Balthasar.