Som en grönskande trädgård-om den dominikanska gemenskapen
En grönskande trädgård. Så beskrev Catarina av Sienna, själv dominikan, sin ordensgemenskap. I en vacker trädgård finns många olika slags gräs, örter, träd och buskar, som tar emot regnet från himlen, slår rot, blommar och ibland bär frukt. Den dominikanska trädgården är en plats där olika personligheter och intressen frodas, och där mångfalden uppmuntras. Inom gemenskapens ram kan Anden växa och möjliggöra för var och en att gå ut och predika evangeliet på sitt sätt. Hos dominikanerna samlas teologer och konstnärer, filosofer, mystiker och naturvetare, präster och lekbröder.
Dominikanerna, eller Predikarorden som är det officiella namnet, grundades av den helige Dominikus på 1200-talet. Det var en tid av sociala omvälvningar och massinflyttning till städerna, av osäkerhet om framtiden. I denna turbulens, inte helt olik vår egen tids, ifrågasattes Kyrkan av stora delar av Europas befolkning. Dominikus svar var att gå ut i världen som en Jesu lärjunge och med sitt exempel och ord bereda vägen för Kristus. Livet som han påbörjade med sina bröder rymde bön och gemenskap i kommuniteten som grund för predikan av Guds ord. Än i dag delar dominikanerna bönen, studierna och måltiderna, men också längtan ut till andra, till att delta i en större gemenskap.
I klostret i Lund är vi för närvarande fem bröder. På klostret ber vi tidebönerna, den särskilda klosterbönen, tillsammans i kapellet morgon och kväll, och firar mässan mitt på dagen. Däremellan sysslar bröderna med olika saker, alltefter det uppdrag man har fått. Vi tillhör Ordens franska provins och eftersom vi traditionellt är kringvandrande munkar, kan vi placeras i något av klostren inom vår provins.
|
br Björn Engdahl, Lund