Ofta tror vi kanske att verkligheten är just sådan som vi ser den, att vi ser den objektiva verkligheten. Men den objektiva verkligheten är inte i sig förnimbar. Allt vi ser genom våra ögon, känner genom vår kropp, utifrån våra sinnen, våra erfarenheter, våra misslyckanden och våra förkunskaper. Jag ser en sak, någon annan ser något annat.
Det gäller också för måleri och annat skapande. Allt måleri är subjektivt. Måleri är aldrig en objektiv återgivning av en objektiv verklighet.
Även när det försöker vara objektivt som ett foto - som ju inte heller är objektivt!
Vill man arbeta med ett personligt skapande måste man göra till sitt: att det är Du som skapar utifrån var du befinner dig, hur du uppfattar och ser på verkligheten. Och att måleriet då på ett mer eftertänksamt sätt kan återspegla något av dig själv och ditt sökande. Är du noggrann så har det med dig att göra, är du expressiv eller ömsint, så har det med en del av dig att göra. Det är en del av din verklighet inre verklighet som kan få sitt avtryck i en bild.
I Färg- och bildateljéer vill jag förmedla vad jag kallar ett personligt skapande: Att ta på sig att det är DU som målar, och att du kan uttrycka något också utöver dina omedelbara känslor. Att uttrycka en inre längtan, som är förbunden med Gud. Uttrycker man något av sig själv som person så uttrycker man med ens något mänskligt, något universellt. Det personliga är det som öppnar mot det universella – och mot Gud, en större verklighet.